brukade ha en återkommande mardröm när jag var yngre

jag var som ett stort tomrum,
eller bara som svävande i luften eller ja


och jag var vid ett nummer.
typ vid 5 eller någonting,
sen fanns alla nummer till oändligheten i en stor cirkel
och jag skulle som räkna och förflyttade mig till varje nytt nummer.

alltså, jag såg inga nummer framför mig
men var som medveten om att de var där,
och det var som inzoomat, uppfattade kanske 5 nummer i taget.
och det gick snabbt, räknandet.
ibland stannade jag av och lyfte blicken ut över numren

och det var då allting blev för stort och jag fastnade hängande där, bland numren
och den där känslan av att allting är för stort infann sig och panik och sånt
och så var allting bara för stort för att kunna förstå

som universum eller blåvalar eller att en partikel kan vara på 3000 olika ställen samtidigt